Qwirwas

Jag är så extremt ledsen, det har nästan 6 månader sedan jag och X började bråka, jag är inte ett dugg intresserad av att ha någon som helst kontakt med henne, men med Leija... Jag älskar L mest av allt och jag har fortfarande inte fått prata med henne.. Jag har skickat brev, presenter, vykort m.m. men uppenbarligen så får hon inte ens ringa och tacka för sakerna.
Förr i tiden när det fanns lite vett kvar i X's skalle så var hon riktigt jäkla noga med att L skulle tacka för ALLT, oavsett om L var trotsig och inte ville prata i telefonen med den personen. Men nu använder hon bara henne för att hon vet att det är det som sårar mig mest.

Det sjuka är ju att alla runt omkring en håller med, tycker att det inte finns något vett kvar i hennes skalle... det är väl det som är så sorgligt.. att dom inte kan vara raka nog att stå för vad fan dom tycker, utan dom springer och snackar så satans mycket skit och sen spelar som att inget har hänt.

Pratade härom dagen med en av alla som inte förstod alls hur man kan utnyttja barn på det sättet. Jag känner att jag förlåter hellre Matte än att förlåta henne...(och då har det gått långt) för hon intalar sig själv att hon inte har sagt saker till en, hon låtsas att hon lever i sin lilla bubbla och sen beter sig precis som Matte, trots att hon har snackat så jävla mycket skit om honom och hur han har betett sig. Så sitter hon själv där nu.. det är det som är så sjukt!
Aja... Jag har svårt att släppa det här just för att hon drar in barn i skiten och låter hennes barn lida hela tiden, det är en bra mamma det.. not so much, jag har aldrig träffat på en sådan svag människa som alltid behöver ha någon i sitt liv som trycker ned en för att överleva. Det är sjukt! Det finns något som heter "Ensam är stark" och det stämmer verkligen in i detta fall..

Jag vet att jag kan vara omogen och att jag kan vara en idiot iaf, men jag kan åtminstonde erkänna det..

Det här kortet är taget den 14 oktober och det var den senaste gången jag träffade henne... mitt hjärta!

Jag kan vara riktigt egoistisk, riktigt..Det är jag medveten om, men jag tänker inte trycka ner dina problem till pytteproblem för att jag har mycket värre problem just nu. Jag har en vän som inte mår bra alls just nu (tänker på dig gumman, du vet vem du är) och ibland känns det fel att ta upp mina problem med henne då jag känner att "herregud, hur kan jag va så egoistisk att tycka att mitt problem är stort när hon mår som hon gör"..
Men jag tror att det var i höstas då hon sa något som att det inte spelar någon roll, för jag mår dåligt över det och det är en jätte jobbig sak för mig, därför kanske det är lika jobbigt som den saken som hon gick igenom då.
Det fick mig verkligen att tänka..

Ett exempel bara..
Jag kanske mår dåligt över att jag är singel, att jag inte har något jobb etc. och en annan kompis mår kanske dåligt över att hans/hennes pojkvän har gjort slut eller att dom ska flytta ifrån varandra.. Det värsta är då när den såkallade vännen tycker att det jag mår dåligt över är skitlarvigt för att hans/hennes problem är så mycket större. Det gör mig så jävla ledsen.. Alla har olika problem och alla har olika saker som gör att man blir ledsen, det handlar inte om hur stort problemet egentligen är. Du blir av med en lägenhet, jag förlorar mitt husdjur. Skitsamma om det är en större grej att förlora lägenheten för DIG, det är lika jobbigt för MIG att förlora mitt husdjur, även om du tycker att det är en pissliten grej. Det som är en stor grej för mig kanske inte är en lika stor grej för dig!

Förstår ni hur jag menar? Allt handlar inte om en själv..
SJÄLVKLART ska man prioritera sig själv ibland, till och med ofta. Men det handlar inte om det.. det handlar om att man faktiskt kan upplysa världen om att man mår dåligt och inte frysa ut vissa personer och trycka ner deras anledningar till att dom mår dåligt bara för att "det jag mår dåligt över är så mycket värre och det borde du förstå".

Nej jag vet inte..

Det känns liksom inte som att folk inte förstår vad jag menar när jag skriver, antagligen för att jag formulerar mig helt åt pipsvängen med det. Men jag klargör för sista gången:
JAG TÄNKER INTE TVINGA NÅGON ATT KOMMA PÅ MIN FÖDELSEDAG, JAG VET ATT VISSA PERSONER HAR ANNAT ATT GÖRA OCH FAKTISKT INTE MÅR BRA, DET HANDLAR OM ATT MAN SOM VUXEN MÄNNISKA KAN VARA SÅ PASS SJYSST ATT SKICKA ETT SMS OCH SÄGA EN ENKEL SAK SOM "TACK FÖR INBJUDAN, MEN JAG MÅR SKIT OCH DET ÄR JÄTTEMYCKET JUST NU" ELLER "TYVÄRR JAG JOBBAR".

Det handlar inte om att jag inte förstår att folk har planer, mår skit eller liknande. Det handlar om att jag vet att man fan inte har så mycket att göra att man kan plita iväg ett litet sms och skriva att man inte kan komma, har man tid att vara inne på facebook och lalla så har man väl tid att skriva ett litet mail där. Det går liksom inte ihop!

Det jag blir ledsen över är att jag har pratat med folk om att jag ska ha fest och t om rättat mig efter vissa personer för att dom ska kunna komma, och sen bangar dom bara för att dom ska egentligen komma till Stockholm den helgen festen var planerad att hållas på från början.

Så, nu har jag klargjort mig ganska tydligt tycker jag. Har jag inte det så fråga vad fan jag menar...

Jag vill inte låta som någon bortskämd snorvalp som ska få allt som jag ska ha, det handlar bara om att jag trodde att jag var värd så pass mycket för folk att dom åtminstonde kunde svara på ett ynket sms.

Ibland känns det som att folk borde vara lika starka som den här kvinnan och lämna såna här idioter till karlar eller kvinnor.. Idiotiskt att folk står ut med såna egoistiska människor.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7073139.ab