Qwirwas

Jag är så extremt ledsen, det har nästan 6 månader sedan jag och X började bråka, jag är inte ett dugg intresserad av att ha någon som helst kontakt med henne, men med Leija... Jag älskar L mest av allt och jag har fortfarande inte fått prata med henne.. Jag har skickat brev, presenter, vykort m.m. men uppenbarligen så får hon inte ens ringa och tacka för sakerna.
Förr i tiden när det fanns lite vett kvar i X's skalle så var hon riktigt jäkla noga med att L skulle tacka för ALLT, oavsett om L var trotsig och inte ville prata i telefonen med den personen. Men nu använder hon bara henne för att hon vet att det är det som sårar mig mest.

Det sjuka är ju att alla runt omkring en håller med, tycker att det inte finns något vett kvar i hennes skalle... det är väl det som är så sorgligt.. att dom inte kan vara raka nog att stå för vad fan dom tycker, utan dom springer och snackar så satans mycket skit och sen spelar som att inget har hänt.

Pratade härom dagen med en av alla som inte förstod alls hur man kan utnyttja barn på det sättet. Jag känner att jag förlåter hellre Matte än att förlåta henne...(och då har det gått långt) för hon intalar sig själv att hon inte har sagt saker till en, hon låtsas att hon lever i sin lilla bubbla och sen beter sig precis som Matte, trots att hon har snackat så jävla mycket skit om honom och hur han har betett sig. Så sitter hon själv där nu.. det är det som är så sjukt!
Aja... Jag har svårt att släppa det här just för att hon drar in barn i skiten och låter hennes barn lida hela tiden, det är en bra mamma det.. not so much, jag har aldrig träffat på en sådan svag människa som alltid behöver ha någon i sitt liv som trycker ned en för att överleva. Det är sjukt! Det finns något som heter "Ensam är stark" och det stämmer verkligen in i detta fall..

Jag vet att jag kan vara omogen och att jag kan vara en idiot iaf, men jag kan åtminstonde erkänna det..

Det här kortet är taget den 14 oktober och det var den senaste gången jag träffade henne... mitt hjärta!