Qwirwas

?!

 

VARNING - RISK FÖR LÅNGT INLÄGG.

Okej jag har nog varit så ointresserad av politik som man kan vara i alla mina år som röstberättigad.. Men jag och syrran satt och snackade förra veckan och då blev jag helt plötsligt intresserad över vad mina åsikter hamnar någonstans på Sverige's färgskala... Blått, grönt eller rött? eller rödgrönt? eller Blårött? Eller lila? You get the point.

Min mormor är sosse in i benmärgen och jag har liksom alltid trott och tyckt att "yay sossarna" bara för att jag inte har orkat bry mig. Jag har mina åsikter och är ganska stark i dom, men less did I know att de flesta av mina åsikter hamnar mer åt det blåa hållet. Och hur många av mina åsikter säger emot den situationen jag sitter i idag, eller ska man kanske säga att många av mina åsikter skulle inte gynna den situationen jag är i idag.

I dagens läge är det så jäkla enkelt att skylla på panikångest, depression eller social fobi och vips så går du ut med ett sjukintyg i handen. Det är sjukdomar som du så jäkla lätt kan "fejka" dig till och folk utnyttjar det. När jag mådde som sämst och gick till läkaren så fick jag diagnosen depression... När jag skulle förnya min sjukskrivning så satte personen panikångest på mig. Jag har inte panikångest. Jag kan få panikattacker när jag mår riktigt jävla dåligt för att jag bråkar med någon t ex, men jag vill inte klassa det som panikångest som jag vet flera andra har.. dvs får attacker helt plötsligt utan någon som helst anledning egentligen. (i grund och botten finns det ju en anledning men ni förstår hur jag menar) Det jag vill komma med det här är att det är så jäkla lätt att fejka sig till en långtidssjukskrivning med en psykisk diagnos.

Det finns sjukdomar som verkligen behöver en långtidssjukskrivning och depression är inte en utav dom, en depression går att bota med rätta medel... Och det handlar inte om att du ska sitta hemma hela tiden och vara sjukskriven för det får en ju inte att må bättre. Man måste hitta en mening med sitt liv och komma ut igen och se en livsglädje. Förstår ni hur jag menar? Alla kan hamna i depressioner (oftast när det har hänt något) och alla har rätt till att "tycka synd om sig själv" och alla måste kunna få må piss och ligga på botten i ett tag. Men inte för evigt... Någon gång så måste man ta sig upp och ja, alla kan inte ta sig upp själv. Jag tror nog näst in till ingen klarar av det själv. Man hittar alltid något eller någon som hjälper en att ta sig upp sakta men säkert.

Är du depp så går du oftast in i ett mönster, du orkar ingenting.. du sitter hemma, du vill kanske inte umgås och hit och dit. Det är synd om dig för att du mår dåligt.
Men för att bli bra och må bättre så måste man bryta mönstret. Du fastnar så lätt i det och något av det värsta man kan göra i en sådan situation är att t ex höja socialbidraget eller sjukförsäkringen. Det är inte meningen att du ska vara sjukskriven eller gå på soc hela livet. Det är meningen att du ska ta dig ut ur systemet. Men jag kan förstå att det känns ruttet när man inte kan rå för att man är sjuk.

Det jag menar är att jag tycker inte att depression är något du kan gå och vara sjukskriven i hur länge som helst.
Depression är inte en dödsdom utan det går som sagt att bota med dom rätta medlen.
Självklart finns det fall (yours truly) där man försöker och försöker hitta något och göra något men du blir nedputtad av ignoranta människor som inte förstår att man faktiskt vill.

Mitt fall just nu ser ut såhär att jag vill plugga och tillslut få mig en utbildning för att kunna jobba.
Min socsekreterare tycker att det är bättre att vi satsar på en medicinsk behandling istället för att gå i skolan. Okej.. Tack för den. Jag är inte deppig utan jag vill komma ut i arbetslivet, varför då tvinga mig att stanna kvar i sochålan och inte bli självförsörjande och istället knapra några piller.
Vi kan ju nämna att min socgubbe är en utav de mest dumma (jag menar dum i huvudet, puckad.. nästintill förståndshandikappad) jag har träffat på, han förstår ingenting ( nu menar jag inte att han inte förstår personliga situationer utan att fattar inte någonting).

Jag säger emot mig själv hela tiden, och jag själv sitter i den sitsen då jag egentligen borde tycka att mer bidrag åt sverige, men jag tycker att kraven bör vara hårdare för i min situation som jag sitter i just nu så kan jag helt enkelt sitta på mitt feta arsle och bara casha in pengar från soc...Men jag vill inte det! Jag vill plugga!!!

Hur som helst, hela grejen med att jag började den här skiten var för att jag läste detta: http://lt.se/nyheter/1.943131-olpimplande-bidragstagare och tyckte att hans uttalande var lite komiska då jag inte riktigt ser ungdomarna som problemet på soc här i Södertälje... För det är tydligen okej för en 50+:are att gå på soc, hämta pengar och sen gå till systemet och supa arslet av sig. Men det är inte okej för en 30-:are att gå på soc och göra samma sak. Inför hårdare krav helt enkelt utan att peka ut några speciella grupper. Det är som att säga att alla invandrare går på soc. Det hade blivit hus i helvete om dom skrev något sånt.

Jag vet inte vad jag ska rösta på men antagligen så blir det något åt det blåa hållet, jag ska läsa vidare och se vad alla partier står för och sen får vi se.
Jag läste på Katrin Zytomierskas sida att sossarna har väl haft 3 mandatperioder (?) i rad och alliansen kommer in och tar en period och folk förväntar sig att dom ska fixa allt på 4 år när sossarna inte gjorde det på 12.. Tycker att och jag hoppas nog på att dom kommer att få en period till för att visa om dom klarar att städa upp den här skiten eller inte...


Plus, kunde dom inte hitta en bättre människa än Mona Sahlin... Jag klarar inte va människan!