Skrikande barn
Satt på bussen idag och på bussen var det en tjej i 3-års åldern = trots. Hon skrek och skrek så himla mycket att folk runt omkring började hyssja.. Okej, där går min gräns lite… Är det så att Mamman i fråga skiter totalt i ungen och kanske sms:ar och bara lallar… Då skulle jag tycka att det var okej att ge en kommentar till MAMMANom att ”hörru, kanske ska kolla till ungen?” Idag så märkte man verkligen att det inte var första gången och säkerligen inte den sista gången den här tösen hade fått ett utbrott. Men mamman satt och hyssjade och försökte få tjejen lugn men samtidigt var hon hård och förklarar att så beter man sig inte på en buss - folk tittar osv osv.
Okej, det är jobbigt med skrikande trotsiga småbarn men lite vett i skallen har man väl ändå, mamman sitter och försöker få barnet lugnt men ändå så går människor runt omkring och ger kommentarer, busschauffören sa till och med till henne att hon fick gå och sätta sig där bak för det stör honom?Okej… Det är inte okej, han har blivit busschaufför och vet nog med sig att både barn och t ex. utvecklingsstörda människor åker buss och får därmed ta den skiten att ett barn kan få ett trotsbryt. Eller har jag fel?
Däremot hade jag fått krupp om mamman/pappan hade suttit och skitit fullständigt i om barnet håller på som hon/han gör för att antingen så bryr dom sig helt enkelt inte och tycker att någon annan ska gå in och göra deras barnuppfostran, eller de folk som använder sig sånt att ”skrik hur mycket du vill du får ändå inte din vilja igenom”. Det är ”okej” hemma – Men INTE ute. Jag vill inte höra ditt barn skrika bara för att du vägrar att lugna ner ditt barn, man behöver inte ge med sig men däremot kan man försöka trösta och lugna men samtidigt som sagt: Vara hård.
Säkert mycket enklare för mig att säga som sitter här utan barn, men lite vett i skallen har jag ändå. Tyckte riktigt synd om mamman där faktiskt pga alla idiotiska människor runt omkring. Puckon!
