Kan inte sova...
Jag kan inte sova... Anna ringde mig förut och berättade att det skulle vara en andakt imorrn i skolan för Pierre, det kändes då som att jag fattade att han faktiskt är död.. på riktigt.
Vi var inte bästa vänner, men det var alltid jag, Anna, Pierre och Peter liksom. Det hörde till... Det känns som att det var igår vi satt i dom blåa sofforna och snackade skit om allt och ingenting... eller som när han kom fram och skulle ge mig en kram och slickade mig i halva ansiktet istället.
Det känns så jäkla ofattbart att han inte finns mer...
Anna pratade om att hon ville att vi skulle försöka göra en slags minnestund i kapellet på skolan, jag hoppas att det går igenom. Det skulle han verkligen ha gillat. Pierre var ändå vår favoritslampa och jag vet inte hur många gånger man har skrattat med honom.. Känns så underligt att det aldrig kommer att bli så igen.
Det är för mycket på en gång liksom, först Sarah och nu Pierre. Det får mig att bli riktigt rädd över vad som kommer att ske framöver. Jag vill inte förlora någon mer!
Jag tog det här hårdare än vad jag trodde.
Ännu en gång. Sov gott Pierre..
Kommentarer
Trackback
