Bokstavsbarn
Nu kommer det ett väldigt ärligt inlägg här och jag hoppas att jag inte gör illa någon med att skriva allt detta, utan jag känner bara att det är på tiden att jag skriver lite om det som händer i mitt liv just nu och vad jag utsätter mina vänner för. Det är sjukt att man ska inse det… när det är för sent!
Okej… Här kommer det. Jag har fått en remiss till att undergå en utredning om ADHD. När jag har läst om det så stämmer nog mer ADD in på mig, men det kommer nog komma fram i utredningen.
Anledningen till att jag inte har skrivit om detta är just för att det har varit så jäkla nedlåtande och jag själv har varit en sådan person som har ”Jävla adhd-idiot”…
Anledningen till att jag skriver detta just nu är för att det drabbar mina nära och kära och de har fått gått och hållt tyst om detta i en bra tid, en börda som inte är deras att bära.
Främst Anna har fått tagit all skit som kommer med den här sjukdomen. Jag har verkligen inte velat insett att jag till 100% har ”vuxen-ADD” och därför har jag skjutit på utredningar och samtal i ett bra tag enbart i egoistiskt syfte.
Det är slut med det nu...Allt för många av de jag älskar mest av allt får lida på grund av det här och jag tänker inte låta det ske längre.
Först och främst så ville jag skriva ut allt det här i bloggen (och på facebook eftersom allt publiceras där) för att det är så jäkla jobbigt för alla runt omkring. Jag har specifikt sagt till både Anna och Jonny (de var de två som först fick reda på detta förra året) att dom INTE får berätta detta för någon..
Först nu så förstår jag vilken skada det har gjort. Att säga att dom inte får berätta det för någon. Herregud.. Det är som att jag har satt munkavel på dom och sagt att dom inte får berätta varför dom mår dåligt till andra.
”Varför mår du dåligt gumman?” ”Nej jag bråkar med min kompis” ”Vad fan håller hon på med…” ”eeeeeeeeeh” Det är ju helt absurt att jag ens har sagt något sådant hemskt till två utav mina bästa vänner.
Jag säger inte att min ”ADD” rättfärdigar de bråk jag har med t ex Anna… Absolut inte!
Jag ringer vårdgarantin varje dag för att fråga om dom har fått reda på något men det är stopp just nu pga semester.. Just nu vill jag mest av allt att detta ska bli utrett så att jag kan bli mig själv igen och därmed behandla de runt omkring mig på det sättet de förtjänar.
Jag är så ledsen över att det har tagit sådan jävla lång tid för mig att inse att jag har begärt något så stort av mina två bästa vänner. Jag skäms så inåt helvete över att jag har gjort dom så illa. Jag vet att det inte gör allt bra genom att jag skriver ut allt det här men jag tycker att det är dags att bördan ska släppas från framförallt Annas axlar. Att jag har betett mig såhär är inte okej någonstans!!!
Jag ville bara vara ärliga med er.. och berätta att jag har betett mig som en F**ta mot min absolut bästaste vän som alltid har funnits där för mig. Det finns inga ord att beskriva hur dum i huvudet jag har varit.. att jag har tryckt ned den personen som har funnits där för mig när jag som mest har behövt det. Den personen som har burit på mina problem…!
Jag längtar… jag längtar så tills jag får den hjälpen som går att få!
