Önskan...
Ska man släppa eller hålla kvar?
Jag har en önskan... Jag har en önskan att jag bara skulle kunna trycka på en knapp och stänga av alla mina känslor för en person bara sådär, radera människor från ens liv bara sådär men det går inte!
Speciellt när det gäller barn, uppenbarligen är jag under pågående radering av en 6-åring's minne...
Det hade varit så enkelt om det här barnet hade varit en sån där unge som man bara vill komma ifrån för att hon är så jäkla jobbig...
Men nu råkar det vara världens mest underbara lilla tjej och jag vill inte trycka på delete knappen, jag vill bara inte och jag vet inte hur länge jag orkar hålla fingret från knappet för att kunna orka med livet.
Det är det jobbig aste jag har varit med om, när ett barn så nära mitt hjärta och som är så jäkla speciell inte längre får vara delaktig i mitt liv pga att föräldrarna ska blanda in dom i ett bråk.
Jag kommer ALDRIG någonsin förstå hur man kan ta en liten oskyldig flicka eller pojke och dra in dom i ett bråk mellan två "vuxna" människor, det är som när man ser mammor eller pappor som vägrar låta barnen träffa den ena eller den andra parten bara för att man är arg på denne.. Utan att den parten någonsin har gjort barnet illa. Hur kan man då kalla sig bra förälder? Jag förstår inte och kommer aldrig någonsin förstå!
Att en förälder skyddar sitt barn för att den andre har gjort illa barnen psykiskt eller fysiskt, det har jag 170% förståelse för! Hur kan man pracka på barn sina egna åsikter?
Eftersom att jag är då under pågående radering av en 6-åring's minne så kan jag inte göra något annat än att försöka radera själv, att antingen som jag gör nu försöka ha så mycket hopp kvar i kroppen att jag någongång kommer att få träffa henne igen och ha en kontakt med henne genom att skicka brev, presenter m.m som föräldern antingen inte ger till henne eller inte tillåter henne att ens skriva ett brev tillbaka och tacka, ringa och tacka ingenting.. Eller ska jag helt enkelt trycka på delete knappen som om jag drar bort ett plåster som har suttit hårt på ett varigt sår, för att rädda mig själv?
Jag vet varken eller längre, jag är tömd och jag vill bara kunna gå vidare utan att behöva känna den enorma längtan den tösen får mig att känna. Jag vill bara glömma just nu!
Jag önskar att folk kanske kunde förstå att jag vill ha den här bloggen för att ventilera mig, för att andas och för att skriva... som det tillochmed står i min lilla ruta om mig.
Jag tänker inte lösenordsskydda bloggen för att jag ska inte behöva varken skämmas för mina åsikter eller behöva dölja dom.
Underbart bra skrivet gumman! ♥
Ville bara påpeka att du inte tänker lösenordsskydda bloggen.. Så vitt jag vet så påstods det aldrig att du inte skulle lösenordsskydda den eller nått sånt.. Men där i mot så sades det att efter du ifrågasatte min fader "vaför han var inne på din blogg" så påpekade han att den var "Öppen" och då får vem som helst gå in och kolla.. Ta inte emot dig av vad jag säger.. Utan det är bara min uppfattning av vad som sagts..
Kram
Din Kusin Ted.
Bra skrivet Lisa! ♥
Ted: Din far har då letat upp Lisas blogg, och dessutom varit inne på denna ett flertal ggr (ni har en ip-adress som visar hur många ggr ni är inne). Dvs det han har sagt till Lisa har inte stämt, dvs han har ljugit. För ena stunden så har han letat upp bloggen och andra så har han inte! Är det inte dags för en 60åring att bete sig vuxet och åtminstone hålla sig till EN berättelse om han nu så ska "böja" på sanningen? Varför kan ni inte bara låta henne vara när hon bett er flera ggr?
Svar till Anna, det här kommer från mig och ingen annan...
NU har JAG varit inne några fler gånger. Tidigare var JAG inne EN gång. Hur vet du vad som stämmer och inte stämmer???Lyssna inte enbart på en sida.
Ove: var det inte du som tyckte att vi skulle radera varandras nummer och inte ha med varandra att göra... varför då gå in på bloggen?!?
Bestäm dig för i helvete...!
Ted: Det är klart att jag tar åt mig av det du säger Ted... vad får dig att tro annat!? Jag lyssnar på det folk säger... Så vitt du vet så påstods det aldrig.. Det är inte bara en gång jag har hört från din pappa och din mamma att jag ska lösenordsskydda bloggen för att inte folk ska kunna läsa sanningen om din syster. Jag förstår inte riktigt allt av det du menar, men slutsatsen i allt är att jag inte tänker lösenordsskydda bloggen för mina åsikter är mina åsikter och vill inte du, ove, irene eller tess hör något om dom så är ni välkomna att sluta gå in på bloggen!!!
Tack Anna!
Men Ove, nu letar du bara ursäkter...är det inte dags att vara vuxen? Jag ska förklara det här för idg, så får vi se om du förstår!
Eran dator har en ip-aress, dvs en "legitimation" som visar att det är just er dator och ingen annan som varit inne. Den dagen Lisa ser att ni varit inne så hade ni inte varit inne bara en gång då det är registrerat att ni varit inne minst 3 gånger under samma dag, detta fick även jag se då jag loggade in på denna sida med Lisa. Detta säger inte att det är just DU Ove som varit inne alla gånger, det kan då även varit Irene och Ted, eller någon annan som varit hemma hos er vid det tillfället.
Du påstod första gången att du varit inne för att leta upp eran gamla blogg och då kommit på ordet qwirwa. Eran blogg har alltid hetat blombacka och vad jag vet så har du ett sjuhelvetes minne så detta låter bara som en extremt dålig ursäkt.
Detta bekräftades då du ändrade din historia till att du inte alls letat upp någon blogg.
Om man ska ljuga så borde man väl logiskt nog hålla sig till EN berättelse!
Så om det är någon som ska bestämma sig så är det nog DU!
Till frågan jag ställde innan: VARFÖR kan ni inte låta Lisa vara? Är erat liv så fruktansvärt tråkigt att ni måste trycka ner henne? Mår ni bra av det?
