Qwirwas

Jag tror att det är väldigt lätt att som "barnlös" kommentera föräldrars sätt att uppfostra sina barn... Men ibland undrar jag vilka idioter som få ungar egentligen..
Det borde fan finnas ett slags körkort på det, helt jävla sjukt vilka människor det finns.
Jag var nämligen på Willys idag.. Willys i Södertälje är inte på något sätt som någon annan Willys i landet. Folk skriker, springer och hojar och fan t om jojkar inne i butiken.. Okej jag överdriver lite.. Men det är hemskt.
Först och främst så var det en ungjävel som skriker rakt ut, ni vet sådär "iiiiiiiiiiiiiiiiih", för att dom typ precis har upptäckt att man kan skrika extremt jävla högt så att det skär sig i öronen..

Sen börjar resan hemåt.. det är typ lätt snöstorm kan vi väl kalla det... det piskar i ansiktet och folk vill så mycket som möjligt trängas i busskuren. Självklart är det då en hel jävla släkt som står i den där kuren och skriker fullt ut så gott som tappar tålamoden bara av det, nej då ska självklart deras oförskämda ungjävlar springa runt och leka, skrika och tränga sig emellan folk för att kunna skrika lite till.. Herregud, min fråga är då: Skiter man i hur ens barn beter sig bland folk efter ett tag? Orkar man liksom inte bry sig längre?

Jag kan känna såhär, visst jag har en hund, han är gullilull osv osv. men när jag var liten så lärde min mamma mig att man inte skulle gå fram till främmande hundar utan att fråga...
I söndags så sitter jag och Anna på bussen på väg hem och det sitter två tjejer i ca 4 och 6 års åldern med sin mamma och pappa.. Kevin sitter med Anna på golvet nedanför, precis vid "dragspelet" i bussen.
Dom här snorungarna sitter och gör ljud och ropar konstant "hunden, hallå... iiiiiiiih, tjooooo, iiiiiiih" med samma jäkla röst som snorungen på Willys gjorde... föräldrarna säger inte till en gång ens.. vad fan är det för fel på folk? Herregud!