4 April 2009
Jag är som bekant hemma hos mamma och pappa och hälsar på, Annika som är mammas kompis var över med sin lilla dotter och hennes kompis på kanske 3 ½ – 4 år.
Dom följer med oss ut och går och Linn som flickan heter pratar inte alldeles klart, utan man får gissa sig till vad hon säger, men konstigt nog så fastnar hon för mig och går och babblar om lite allt möjligt (lite som jag gissade mig till också, hihi).
När dom ska gå så går Annika och hennes dotter, Ronja ner för trappan och lilla Linn stannar uppe, sen kommer hon fram till mig efter någon sekund och säger:
Linn: Lisa, vet du?
Jag: Nej vadå?
Linn: Jag glömde ge dig en kram..
Sen släner hon sig runt halsen på mig, jag har aldrig träffat flickan, men vad en sån sak jag göra en glad. Barn älskar mig av någon underlig anledning. Jag känner inte heller att jag visar utåt hur kul jag tycker att det är med barn, som t ex Anna gör, hon sätter sig och leker med barnet i fråga. Det är väl att jag är tjock och mjuk kanske, haha.
