Qwirwas

Det är en hyffsat bra dag i dag trots omständigheterna kring allt som händer, allt jag gör osv.
Sen i går har mina tankar varit totalt uppfyllda med saker jag utsätter folk för, lösningar och funderingar…

Jag är verkligen en sån person som reflekterar över mitt beteende genom att jag skriver, jag förklarar oftast bättre när jag sätter mig ner och skriver..
Det är inte på något sätt för att göra något publikt utan för att bara ventilera, för att förstå mig själv på något sätt… en liten ”Aha-upplevelse” ett sätt för mig att få en tanke som ”Jaha är det därför jag gör så, är det så jag tänker osv. ”

Jag kan vara en extremt egoistisk person, jag tror inte att många märker det förutom dom som är mig extremt extremt när, så som kanske Anna, Mamma, Pappa, Tess kanske.. Men ni andra ser mig säkert som ”jag finns alltid där”- Lisa, men medans kanske dom andra personerna får utstå ”Jag gör såhär nu för att det är mer bekvämt för mig, sen att du mår dåligt av det.. skiter jag i”.. Alla gör så självklart, alla har det tänket någon gång, men jag kan ha det lite väl för ofta!
Jag vill inte säga att mitt tankesätt är renodlat egoistiskt, utan jag vet att jag har dom tankarna, att jag tänker så som att mitt i en mening hoppa in och ”Nej men du… bla bla bla blaa” medans någon pratar.. Inte okej!

Det jag mest tänker över är hur jag ska lära mig att stanna upp, det kanske låter hur lätt som helst för er men för mig är det ett utav det största problemen som finns. Att stanna upp när jag ska stanna upp, tänka innan jag handlar så att säga..
Bara att Andas, tänka igenom den lilla tanken jag har och sen besluta om det verkligen är värt att göra det, att säga det.. 
Genom att stanna upp och tänka igenom det jag är på väg att säga, varför jag ska säga det, vem påverkar det, hur kommer den här personen reagerar m.m.
Det kan väl visa sig i flera olika exempel, just det här med att stanna upp och andas, tänka… Men ett exempel är b la att jag bråkar med någon, personen i fråga är en sån person som, när man väl har lagt på, vill vara i fred… tänka på det som har hänt och andas ut och bara vara… Medans jag då är en person som pang på vill lösa problemet, här och nu.. Det värsta jag vet är att gå och vara sura/arga/ledsna på varandra.. 
Istället då för att tänka, ja vi kanske kan kompromissa eller kanske, ja men hon/han vill vara i fred, låt hon/han vara i fred, nej då kör jag på och ringer/sms:ar osv. Tills den personen i fråga knäcks liksom. 
Ja det är väl ingen som direkt inte förstår att just detta problemet är ett utav mitt och Annas största problem, eller mitt problem rättare sagt. 
När en sånhär grej händer så blir det ju oftast smartast att vänta ut den personen som måste ha en ”paus” än att köra på… då blir det kortslutning och allt går åt helvete istället för att bara vänta in, andas och stanna upp och det är det jag måste lära mig… att STANNA UPP och ANDAS!

Det finns hur många exempel som helst på just det här ”stanna upp” som jag menar, men jag orkar inte dra alla här just nu… jag ville bara skriva av det här… läsa igenom och kanske förstå hur jag själv tänker, och vem vet… kanske någon liten stackare där ute faktiskt får ett tips… who the fuck knows!

Jag menade egentligen med rubriken att efter allt tänkande skulle jag ta en paus, skriva en blogg… men det hjälpte ju inte direkt.. utan tankarna flödade ordentligt igen, så det är bara att ta på tankemössan igen!

Jag återkommer säkert med fler tankar…