Qwirwas

Nu är Emil begravd ute i Skarlunda, det var riktigt jobbigt men fint!

Det var jag, Mamma, Jessica, Albin, Pappa och Niklas… Ja och JumJum och Kevin också!
Vi hade tagit med oss en boll som han gillade att leka med, ni som kände Emil vet att det absolut bästa han visste var att springa runt och spela fotboll, han var så duktig på det också!

Vi gick till djurkyrkogården som dom har där i skogen och pappa och Jessica hade grävt upp en plats, när jag och mamma kommer ner så ser jag hur Albin står och är helt knäckt och gråter, Emil ligger inte i lådan utan han fick ligga rakt på marken.. Så tittade man ner så såg man honom!
Jag kände hur paniken kom krypande och för första gången på riktigt riktigt länge så fick jag en panikattack, alla grät och det var verkligen känslosamt!
Jag kan fortfarande gråta, vilket känns på något sätt lite förbjudet och lite fel… för jag vet hur många människor tycker att det ”bara” är en hund, men Emil var så mycket mer… Han hade sådan väldigt stark personlighet…
Usch nu tjurar jag igen…

Hur som så blev det väldigt fint iaf!
Sov gott Emil, vi ses och hälsa Madicken…